Detta inlägg vänder sig till er som är intresserade av Stenpiren/Rosenlundsfrågan och till er som är intresserade av att förstå varför politiska beslut inte ändras vad som än händer i omvärlden.
För drygt 10 år sedan startades Älvsnabbare, en skyttel mellan Rosenlund och Stenpiren, som från 2011 varit avgiftsfri. Genom avgiftsfriheten accentuerades färjans roll som en bro mellan Lindholmen och Järntorget. Milt uttryckt har färjelinjen varit en succé och fungerat som en cykelbro mellan fastlandet och Hisingen.
Och det som fungerar bra måste förstås ändras.
Efter sommaren går nu Älvsnabbare inte längre till Rosenlund utan till den halvfärdiga terminalen vid Stenpiren. Effekten för resenärerna är väldigt negativa. Resan tar nu 50% längre tid (6 min jfrt med 4) vilket i sin tur lett till att turtätheten försämrats i motsvarande grad. En färja klarar nu 4 turer per timma mot tidigare 7. Det innebär lite grovt att färjorna går var 8:e minut i stället för var 5:e. Resenärerna får vänta längre för att få en långsammare resa.
Dessutom är Stenpiren en sämre destination än Rosenlund. Från Rosenlund kan man cykla i tre riktningar och enkelt nå Avenyn, City, Linnéområdet, Majorna och övriga västra Göteborg. Vid Stenpiren möts man av Otterhällans bergvägg och kan i praktiken bara cykla åt Operan, eller Järntorget. Krångligare och längre för de allra flesta.
För de som byter till spårvagn kan man från Stenpiren bekvämt stiga på linje 1 och 9, medan man från Rosenlund kan promenera till Järntorget och där välja mellan fem (5) spårvägslinjer, alltså även där en försämring.
Men varför har man då överhuvudtaget byggt en terminal vid Stenpiren? Och varför måste man flytta Rosenlund/Lindholmsfärjan dit? För att få svar frågade jag Västtrafik. Efter låååång tid (två månader) lyckades jag till slut få ett något så när tydligt svar.
Och svaret är följande:
”Det beslutsunderlag som finns är egentligen att man på tidigt 00-tal planerade för en hållplats för den kommande spårvagnslänken på Skeppsbron. Färjeläge var ingen av de stora frågorna eftersom resandet var tämligen litet på dåvarande enda båtlinjen Älvsnabben.”
OK, men hur har man räknat på trafiken? Svar: Inte alls.
”Med de förutsättningar om kostnader för båttrafiken, antal båtar och körtiderna på linjerna, har Västtrafik gjort bedömningen att det bästa för den totala resenärsmängden på älven är att lägga alla båtresurserna på Stenpiren”
Men några handlingar som stödjer detta fick finns alltså inte. Hela försämringen av Älvtrafiken baseras alltså på ett femton år gammalt beslut.
Visst förstår jag att när en helt ny terminalbyggnad finns på Stenpiren så vore det ju pinsamt att inte ha trafik dit och fortsätta köra på Rosenlund. Men vi kan inte bedriva trafikpolitik baserat på prestige. Rosenlund är en bättre målpunkt för Lindholmsfärjan än Stenpiren. Svårare än så är det inte. Och därför måste rutten ändras tillbaka.
Men det är snygga soffor på Stenpiren!
———————————————————————————
Vill du ha ett mail när nya inlägg publiceras så klicka här.
